I Vimmerby Tidning upptod en debatt om hemundervisning en tid tillbaka. På en artikel med rubriken "Är det en mänsklig rättighet" svarade en av medlemmarna i Rohus. Svaret var så bra att vi publicerar det här:
”Signaturen ”undrande” ställde för en tid sedan frågor om hemundervisning under rubriken ”Är det en mänsklig rättighet?” Eftersom utrymmet här är begränsat rekommenderar jag dig att läsa mer under hemundervisning på Wikipedia eller besöka Rohus där du kan hitta bra svar på de flesta av dina frågor, inte minst i forskningsartiklar som du där kan hitta länkar till. I all korthet vill jag berätta att hemundervisning är den snabbast växande utbildningsformen i västvärlden idag. Det som väcker allt fler svenska föräldrars intresse är den pedagogiskt drivna hemundervisningen, inte religiösa skäl vilket många tror. Hemundervisning så som den bedrivs i Sverige är en högst modern (postmodern) utbildningsform som har framtiden för sig: bl a med tanke på att informationssamhället möjliggör mer flexibla livsstilar, att information finns mer tillgänglig än någonsin och att dagens föräldrageneration är mer utbildad än någon tidigare. Den tiden är helt enkelt förbi där byns skollärare är den mest bildade personen och därför är den mest lämpade att överföra en förutbestämd kunskapsmassa till nästa generation. Kunskap och information finns tillgänglig överallt och i överflöd. Vad barnen framför allt behöver är starka nära relationer och personlig handledning för att utveckla självkänsla, självkännedom och färdigheter. Inte minst färdigheten att navigera i informationsflödet och forma sin egen utbildning.
Ordet hemundervisning är tyvärr missvisande och antagligen är det ordet som skapar de tråkiga fördomar om HU som frodas hos människor som inte själva träffat HU barn.Här måste jag inflika att även jag hade svårt att föreställa mig HU som fullvärdigt alternativ till skolgång innan jag träffade HU barn i verkliga livet. Mötet med dessa barn var viktigare för att övertyga mig än etthundra forskningsartiklar. Hur ska jag i en kort insändare kunna förmedla den omvälvande insikt jag fick när jag träffade dessa barn….(?)
Det missvisande med ordet hemundervisning är att HU barn inte är instängda i hemmet på det vis som skolbarn är instängda i skolan. HU barn har hela världen som klassrum och livet som läroplan. De leker sig i högre utsträckning fram till sitt lärande. Den undervisning som föräldrar eller andra vuxna ger HU-barnen är endast komplement till barnens egen naturliga läroprocess som fungerar alldeles utmärkt så länge den medfödda naturliga gnistan är vid liv. De umgås i högre grad över ålders- och könsgränser. De reser och rör på sig mer vilket ger fler tillfällen till naturlig kontakt med samhället, yrkeslivet och olika delar av vuxenvärlden. De har tid och kraft över att delta i körsång, teater, dans, idrott, konst mm, ofta högkvalitativ kursverksamhet där det verkligen finns en poäng att vara i grupp – vilket det inte finns när man t ex ska räkna matte. HU barnen har kort sagt en mer mångsidig vardag än de barn som går i skolan varje dag. För oss som personligen träffat många HU familjer och även har egen erfarenhet är det inte förvånande att forskningen visar att HU barnen får bättre resultat såväl kunskapsmässigt som socialt/psykosocialt. Som förälder förundras jag dagligen över hur effektiv barnens egen högst individuella och icke-linjära lärprocess är, när de får styra den själva. Forskningen visar också att försprånget jämfört med skolbarnen tilltar med stigande ålder och är särskilt stort i tonåren. De prestigefyllda amerikanska universitet som har särskilda gräddfiler för HU-ungdomar i sitt antagningssystem har naturligtvis sina skäl: ”De tänker friare, är mer kreativa och har mer inre motivation” sa en person vid antagningsenheten vid Stanford.
Slutligen till rubriken på din insändare: Ja, det är en mänsklig rättighet. Detta bekräftade FN:s särskilda rapporteur för rätten till utbildning, Vernor Munoz, 2006, då han meddelade att en valfrihet måste garanteras av medlemsstaterna, där även distansundervisning och hemundervisning ingår som likvärdiga utbildningsalternativ (Läs hela A/HRC/4/29/Add. 3, page 16). Denna markering från FN är jätteviktig eftersom det första en totalitär stat gör är att monopolisera och likrikta utbildningssystemet för att snabbare kunna indoktrinera ett folk. Det var så lagen om skolplikt tillkom i Tyskland 1938. Utan den lagen (med vilken man kunde styra var barnen befann sig) hade staten inte haft redskap att kommendera in alla unga tyskar i Hitlerjugend. På liknande sätt fungerar tyvärr skolor i ett stort antal länder i världen. Märkligt nog är Sverige det enda Skandinaviska land som fortfarande har kvar lagen om skolplikt. I våra grannländer har man istället utbildningsplikt respektive läroplikt, vilket sätter fokus på att barnen lär sig, inte att de vistas i skollokaler.

