Så här skriver en av Rohus medlemmar till Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm, som svar och reaktion på hennes eget blogginlägg:
Hej Lotta,
Skolan passar inte alla barn och familjer. Därav finns lagutrymmet "utbildning på annat sätt" som ju skall medges (utan sk "exeptionella omständigheter".) De riktlinjer som idag är aktuella i Stockholms kommun (med flera), och som Du varit initiativtagare till, hävdar annorlunda.
På ett beklagligt sätt missuppfattar läsaren (som ofta är i beslutsfattande position inom kommunen) att bl.a. hemundervisning enligt svensk lag inte är tillåten, vilket naturligtvis är felaktigt. Är detta ett medvetet politiskt utspel med tanke på det nya lagförslag, som i princip kommer att förbjuda just hemundervisning? (Det förslag som för övrigt också står i pinsam konflikt med FN´s mänskliga rättigheter).
Hemundervisning går under just "utbildning på annat sätt" och skall följdaktligen medges. Naturligtvis ska den hemundervisande familjen följa läroplanen, och insyn i verksamheten ska tillgodoses, allt enligt befintlig lag. Ömsesidig respekt och samarbetsvilja rekommenderas också mellan kommun och berörda, enligt skolinspektionen. Hemundervisande barn samt familjer får ej diskrimineras, detta också enligt skolinspektionen. Allt för att skydda barnen och deras familjer. Ingen har rätt att sätta sig över befintliga lagar.
Jag är varken kristen eller religiös på något sätt. Jag har tre entusiastiska, kunskapstörstande barn som jag hemundervisar tillsammans med barnens mamma. Jag önskar inte försämra deras utbildning på något vis.
Är målsättningen att rycka upp mina barn ur deras trygga rutiner och fungerande inlärningsmönster (de ligger före både socialt och kunskapsmässigt enligt utomstående lärare och ledare) för att infinna sig på en skola..?
Detta skulle vara fullt jämförbart med att tvinga egna företagare att bli anställda - att schemalägga våra barns dyrbara tid när detta inte finns behov för.
I en tid då industrisamhällets stämpelklockor och strikta scheman inte längre har samma betydelse borde snarare flexibilitet och eget ansvar uppmuntras.
Jag och barnens mamma skulle dessutom inte längre kunna arbeta inom de yrkeskategorier som vi valt då vi är beroende av att kunna resa mm. Barnen själva skulle aldrig ha kommit i kontakt med, eller agerat skådespelare vid såväl filminspelning som teaterverksamhet, samt medvekat i en oändlig rad andra upplevelsebaserade inlärningssituationer direkt i det verkliga livet - alla långt mer berikande än något som svensk skola av idag har att erbjuda.
Dessutom får de lov att vara barn och leka med andra barn när helst de känner, och kanske det är en av anledningarna till att kunskapstörstandet fortfarande är vid liv. De är heller inte som de flesta skolbarn könspräglade - de leker fördomsfritt med andra barn oavsett kön och ålder. Tyvärr har skolan ännu inte nått vidare långt inom detta område.
Min dotter som nu är 11 år forskar om elektronik på egen hand (hon har även fått med sig kompisar som vanligtvis går i skolan). Hon njuter av naturvetenskapliga ämnen. Hon är också väl medveten om att hon har en förmånlig situation som har flera vuxna runt henne som möjliggör hemundervisning. Hon är svårstoppad både socialt och kunskapsmässigt, men ska hon tvingas mot både vår och hennes egen vilja till skolan så vet nog både du och jag med facit i hand att hennes motivation inom dessa områden ganska snart kommer att dö. Hon kommer förmodligen inte heller komma i kontakt med andra hemundervisare i lika stor utsträckning och ytterligare en friare kunskapsinspiration går förlorad. Vi vuxna kommer att känna oss "frihetsstrypta" vilket naturligtvis kommer påverka hela familjen negativt. Detta är något vi på alla sätt kommer att undvika.
Vi skulle troligen lämna Sverige och flytta till något grannland eller liknande om det nya lagsförslaget blev verklighet. Efter samtal med fler hemundervisare runt i landet är vi långt ifrån ensamma på den punkten.
Vi har regelbunden och god kontakt med skolor i Stockholm såväl som på andra platser, och samtliga lärare på dessa inspireras av vårt sätt och efterlyser större frihet i att låta sina elever lättare få välja sin inlärningsmiljö samt en önskan om att kunna anpassa skolgången för fler barn. Det är tydligt att hur man lär sig och hur mycket kärlek det finns runt en är avgörande för hur vi människor tillgodoser kunskap. Och här hävdar de flesta lärare själva att de inte räcker till.
I Tyskland är det förbjudet att hemundervisa.
4 st tyska familjer har redan sökt (och blivit beviljade) politisk asyl i U.S.A av hemundervisningsskäl.
Är detta överhuvudtaget försvarbart i ett I-land?
Vill vi ha det så i Sverige?
Vi lär ju inte få nytänkare och självständiga individer att varken vilja stanna eller flytta hit..
------------------
Jag känner inte dessa människor personligen, men undrar verkligen hur dessa två "Maranatafamiljer" och deras barn faktiskt mår nu. Eller kanske det inte är så viktigt när allt kommer kring eftersom de har så avvikande uppfattningar i stort, en annan livstro än du och jag?
Rätt att gå i skolan? Tvång att gå i skolan? Rättighet till utbildning. Bra så.
Men ingenstans i artikeln står det hur de eller andra som önskar starta eller fortsätta hemundervisa skall gå till väga. Detta framstår tvärtemot som otänkbart och olagligt, och jag kan bara tolka det som trångsynt eller brist på kunskap att det aldrig nämns att rättigheten att välja undervisningssätt i en demokrati tillhör familjen och inte staten. För visst vill Du väl ändå inte undanhålla sådan information?
Jag tänker också på hur sjuårige Domenic på Gotland mår efter att ha tvångsomhändertagits ifrån sina föräldrar som hemundervisade honom?
Vad händer med en familj som utsätts för ett sådant avskyvärt och traumatiskt ingrepp?
Är målet uppfyllt nu, när Domenic uppfostras i en främmande familj och går i skola?
Är detta en bra utveckling?
Om detta är för barnets bästa, vem lyssnar då på Domenic?
Vad lär Sverige honom och alla som tagit del av detta fall?
Är det att skola är viktigare än föräldrar?
Eller är det att myndigheternas uppgift att skydda människor istället blivit att tukta dem?
Är detta vad som väntar övriga hemundervisande familjer om det nya lagförslaget träder i kraft?
Att tvinga oliktänkare (hur kristna, anarkistiska eller skeva deras åsikter än må vara) till att passa in i rådande normer kräver ett resonemang som är skrämmande likt den fascistiska logiken hos den idag så självklart avfärdade rasbiologin - men det räcker med att gå tillbaks några decennier för att ta del av en föga smickrande Svensk historia med tvångsomhändertaganden, tvångssterilisering mm.
Vad händer i praktiken när staten tyglar folket? Blir människor självständiga frihetstänkare av detta tror du? Större möjligheter för den enskilde att bestämma över sitt liv? Ett större välstånd för Sverige?
//
Jag förväntar mig en uppföljning av fallen som nämns ovan, samt en omskrivning av Stockholms Kommuns riktlinjer gällande hemundervisning, enskild skolgång och undervisning på annat sätt.
Vänligen,
Magnus Henriksson,
artist och hemundervisande pappa
Barn behöver sina föräldrar som life-coach, för att bli trygga, men det är svårt att få tiden att räcka till. Barn behöver en grundmurad relation med en vuxen för att kunna finna sin identitet, och utveckla sin personlighet på ett naturligt sätt.
Idag var barnen och jag och åt "ute", på den lokala pizzerian. Där fick vi ett jätteroligt tips av ägaren, hur man kan spara pengar på ett roligt och bra sätt. Spara pengar till något man vill köpa - det var intressant för barnen att tänka på!
. Men vi har inte kollat hur mycket det blir i verkligheten ännu...
