I en artikel i Dagen idag erkänner Bertil Östberg, politisk sakkunnig i skolfrågor på Folkpartiet, att de gör en inskränkning i föräldrars rättigheter. Östberg visar på mycket dålig kunskap om hemundervisning och säger att:

- En stor del av den hemundervisning som bedrivits har varit ett sätt att kringgå reglerna och driva olagliga skolor som Maranata med flera har ägnat sig åt.

Östberg menar också att hemundervisningens kvalitet inte kan säkerställas och ignorerar den forskning i ämnet som faktiskt finns. Östberg borde verkligen läsa Homeschooling from the extreme to the mainstream som tar kål på de flesta fördomar om hemundervisning, inklusive de Östberg för fram.

Det är sorgligt att en politiskt sakkunnig kan få vara så okunnig!

Läs hela artikeln här.

Hur bra det går för barnen i hemundervisning spelar ingen roll!

Kommunens jurist säger ganska tydligt att de akademiska och sociala resultaten som ett hemundervisat barn når inte är det väsentliga. Mycket viktigare är föräldrarnas ämneskunskaper och den sociala träningen. Som barnet bara kan få i skola.

Så menar man. Trots att barnet verkligen dokumenterat får ett "fullgott alternativ" till vanlig skola, både socialt och kunskapsmässigt, så ska barnet gå i skola.

Absurt, eller hur? Lyssna själv: 

11 minuter långt. 

Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Eriksson uppmärksammar idag på SvD:s ledarsida den nya skollagen och dess de facto förbud mot hemundervisning, "Ett steg bort från den fria skolan". Hon skriver att frågan inte kan avfärdas som oviktig, särskilt inte med tanke på de stora konsekvenser lagen får för dagens svenska hemundervisade barn. Maria Eriksson noterar glädjande nog även den lite större frågan om föräldrars rättigheter kontra lagstiftarens önskemål. Hon skriver vidare: 

"Argumentet att en mångfald av undervisningsformer bidrar till att utveckla skolan borde heller inte vara främmande för de borgerliga partier som 1992 klubbade igenom friskolereformen."

Hemundervisning är en mycket framgångsrik utbildningsform som i undersökning efter undersökning visar sig ge utmärkt resultat, såväl akademiskt och socialt. I USA finns enligt officiella siffror 1,5 miljoner hemundervisade barn, vilket överfört till svensk folkmängd skulle innebära ca 45000 svenska hemundervisade barn. Alla de amerikanska topp-universiteten tar emot hemundervisade barn eftersom de visat sig ha högre studiemotivation, bättre studiedisciplin och som en antagningschef på Stanford-universitetet uttryckte det: "en större intellektuell vitalitet".

Hur kan hemundervisning fungera?

I en läsarkommentar till SvD:s ledarklipp ifrågasätts hur hemundervisning kan klara kemilaborationer. Ja, forskningen på hemundervisningen visar helt klart att kemilaborationer i skolmiljö inte är avgörande för en god kunskapsutveckling. Hemundervisare löser detta på fullt tillfredsställande sätt.

Istället förefaller helt andra faktorer vara avgörande för lärande, och som får föräldrar att lyckas så bra med hemundervisning. Den internationellt erkände kanadensiske psykologen Gordon Neufeld talade på ett stort seminarium i Sverige den 17 juni på temat "Var har kunskapstörsten hos våra barn tagit vägen?" Dr. Neufeld lovprisade den kvaliteten på den svenska skolan liksom många skolor i västvärlden med dess välutbildade lärare, genomtänkta läroplan och goda pedagogiska hjälpmedel, inklusive kemilaboratorier. Men allt detta saknade betydelse, menade Dr. Neufeld, om det inte finns kunskapshungriga elever. Sedan förklarade han hur vi får kunskapstörstande skolbarn. Kunskapstörst handlar om emotionell trygghet, känslomässig näring för vilken trygga vuxna är en förutsättning. Se www.haro.se

Dagen efter gav Dr. Neufeld ett annat seminarium hos tankesmedjan Mireja på temat "Varför fungerar hemundervisning – ett utvecklingsvetenskapligt perspektiv". Där framgick tydligt att den känslomässiga näring som är typisk för hemundervisning, men som skolan sällan förmår ge, är central för studiemotivation, för att kunna lära genom misstag, och för det integrativa tänkande i frontalloberna som är förutsättningen för all social och intellektuell utveckling. Kort och gott, en nära emotionell anknytning till en ansvarsfull vuxen är viktigare för lärande än aldrig så välutbildade lärare och välutrustade kemilaboratorier. Se www.mireja.se/100618_evenemang.html

En orimligt förbud byggt på fördomar

Rimligtvis borde denna kunskap vara fullt tillräcklig för att både tillåta hemundervisning, och för att studera den och se vilka nya pedagogiska insikter den kan ge till andra utbildningsformer.

Att som alliansregeringen gör, i praktiken förbjuda hemundervisning genom den nya skollagen, vore som att förbjuda persondatorer i början av 1980-talet med hänvisningen till att alla har rätt till likadana skrivmaskiner.

Tyvärr saknas kunskaper i ämnet hos praktiskt taget alla som kritiserar hemundervisning, inklusive utbildningsdepartementet och utbildningsministern. Helt uppenbart har de aldrig heller lärt känna ett hemundervisat barn – det brukar ta bort tvivlen hos de flesta.

Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige – Rohus – har på sin hemsida massor med länkar och information om hemundervisning. Se: www.rohus.nu

Jonas Himmelstrand, ordförande i Rohus  

Home-school ban in Sweden forces families to mull leaving

Sweden's officials defend the home-school ban, which takes effect next July, saying home schooling is unnecessary since the state provides a "comprehensive and objective" education.

 

Rohus har i flera år berättat för Regeringen och Utbildningsdepartementet att det skulle ske - nu kommer de internationella reaktionerna på nya skollagen. Reaktionerna är inte trevliga. Man anklagar Sverige för att bli mer totalitärt, eftersom Regeringen bestämmer att all utbildning ska se likadan ut, och för att hemundervisning görs i det närmaste olaglig.

En utländsk tidning har ringt Utbildningsdepartementets pressekreterare Anna Neuman, och fått höra i klartext att "det blir ingen skillnad mellan kommunala och privata skolor, och det finns inte längre några andra alternativ"! När tidningen undrar varför, hänvisar Anna Neuman enbart till "rädslan att hemundervisningen inte fungerar" - helt utan några som helst belägg för denna rädsla!

I internationell media blir det oundvikligt att man sammankopplar nya skollagen med de hemskheter som kommuner redan utsatt familjer för under 1985 års skollag, framför allt fallet Domenic, som vi skrivit om tidigare. Andra familjer har blivit förelagda viten på orimliga summor, helt utan att ta med i beräkningen att de hemundervisade barnen både lär sig utomordentligt väl och mår mycket bra. Nyligen har åtminstone tre familjer gjort politisk exil till våra grannländer på grund av kommuners besinningslösa agerande. Längre tillbaka i tiden har flera andra gjort likadant.

Frågan om hur Riksdagen helt sonika kan rösta bort en mänsklig rättighet, väl definierad i människorättskonventionerna, är ännu större - inte minst för att det gjorts helt utan forskning eller evidens, och helt utan att ta till sig den forskning som bl.a. Rohus har tillhandahållit. Det är en fråga om huruvida Sverige kan räkna sig som en demokrati, som borde ha en grundlag som skyddar människorätten. Och eftersom parallellerna till Tysklands skollag från 1932 är så nära, är det svårt att uttrycka vad svenska hemundervisare känner om vad som hänt i Sveriges Riksdag den 22 juni 2010.

Om dessutom förskolan blir obligatorisk, efter att den nu gjorts till en egen skolform, vet snart totalitärismen inga gränser…

Läs en av de första i internationell media som reagerat, The New American här.

Den nya skollagen antogs av riksdagen, tisdagen den 22 juni 2010.

Den rödgröna oppositionen röstade mangrant nej, och alliansen röstade lika mangrant ja. Totalt 322 ledamöter röstade, övriga var utkvittade. Därmed godkände alliansregeringen en inskränkning av de mänskliga rättigheterna i Sverige. 

Konstigt nog fanns ändå en majoritet i riksdagen som av olika anledningar inte ville att skollagen skulle gå igenom i sin helhet. Hur kunde den ändå gå igenom? ”Ja, sådan är demokratin”, säger en kristdemokratisk riksdagsledamot till mig, en av de dussintal ledamöter på allianssidan som inte velat se en inskränkning av möjligheten till hemundervisning, eller ”fullgörande av skolplikten på annat sätt” som det heter i lagtexten. Vad ledamoten menade med utsagan ”sådan är demokratin” var: regeringsmandatet, partipiskan och olika byråkratiska beslutsturer. Det fanns ingen möjlighet att bara rösta nej till till paragrafen om hemundervisning, och ett nej till hela skollagen hade betytt regeringskris. På så vis kunde en mänsklig rättighet ”försvinna i rynkningen” under tisdagens votering.

En riksdagsledamot på allianssiden ville dock inte rösta mot sin övertygelse. Centerpartiets Maria Kornevik Jakobsson såg till att bli utkvittad. Hon var kritisk både mot skärpningen mot hemundervisning och skrivningen att göra förskola till en egen skolform. Därmed finns en spricka i alliansens fasad, en spricka som går ganska djupt under ytan mellan å ena sidan folkpartiet och delar av moderaterna och å andra sidan kristdemokraterna och delar av centerpartiet.

Den nya skollagen har synliggjort ett mycket större problem än frågan om hemundervisning. En regering ska aldrig kunna rösta bort en mänsklig rättighet. Det ska finnas regler för vad en regering får göra. I andra länder kallas detta för konstitution. Sverige saknar detta och det är relativt fritt fram för en svensk regering att göra vadhelst den önskar. Den enda tydliga kontrollinstansen är riksdagsvalet vart fjärde år. Hade Sverige varit en riktig demokrati, hade lagrådet kunnat stoppa lagförslaget. Lagrådet kritiserade också mycket riktigt begreppet ”synnerliga skäl” som lagt till i lagparagrafen om hemundervisning, kapitel 24, paragraf 23, men det behövde inte regeringen bry sig om.

Det enda som kan hindra att en mänsklig rättighet röstas bort i Sverige verkar vara att få ut en stark opinion i media, en opinion som gör att regeringen blir rädd att tappa röster i valet. Vi hemundervisare har helt enkelt varit för få, trots ett idogt arbete och ett underbart internationellt stöd - för få för att kunna nå fram på ett tillräckligt stort och tydligt sätt i media.

Sverige har alltså inte något särskilt starkt skydd för de mänskliga rättigheterna. Den svenska regeringsformen tillåter att en mänsklig rättighet avskaffas på basis av okunskap och fördomar – vi har just bevittnat detta. Detta är den yttersta orsaken som lett fram till ett de facto förbud mot hemundervisning. Att sedan en svensk regering som kallar sig demokratisk utnyttjar denna svaghet i svensk demokrati... Ja, det är svårt att skriva på ett civiliserat sätt vad svenska hemundervisare tycker om detta.

Men allt är inte mörkt för svensk hemundervisning. En mänsklig rättighet som lever i hjärtat på några av landets medborgare går aldrig att avskaffa genom en omröstning i riksdagen. Och visst har Rohus påverkat. Åtskilliga lätt skamsna riksdagsledamöter har personligen argumenterat för oss i möten utanför riksdagshuset de senaste dagarna. De säger att hemundervisning visst inte avskaffats, utan att det fortfarande finns möjlighet att hemundervisa, i synnerhet för sekulära Rohus-medlemmar. Vi ska självfallet konfrontera dem med detta om vi får problem när den nya lagen träder i kraft.

Vi har också fått veta att regeringen inte tycker om den internationella uppmärksamhet som frågan fått. Dessutom har vi fått veta att diskussioner om frågan inom alliansen har förts långt efter att propositionen lagts. Vår påverkan har nått fram. En inte orimlig slutsats kan vara att man sent omsider insett att detta var ett misstag, men att politisk stolthet inte tillät någon förändring. En optimistisk fortsättning av samma slutsats är att regeringen inte vill se några spektakulära fall av exil, politisk asyl eller fängelsestraff, och att den kommer att göra vad den kan för att förhindra detta.

Dessutom ska vi minnas att den nya skollagen inte är helt klar förrän efter valet i höst. Jag återkommer med en rangordning av de olika riksdagspartierna i frågan utifrån den information som kommit Rohus tillhanda.

Kampen går vidare!

Jonas Himmelstrand