Idag kommenterar Pat Farenga, en av hemundervisningens stora förespråkare i USA, debattartikeln av Edholm/Åslund i aftonbladet häromdagen. Han slår fast att Sverige går igenom samma proces som USA gorde för ett antal år sedan, då hemundervisningen till slut accepterades som ett fullgott alternativ till skolutbildning.

Läs hela artikeln på hand blogg; www.patfarenga.com

Att ha olika politiska uppfattningar om skolplikt kontra utbildningsplikt är en sak men att gå så långt som att på fullt allvar vilja hota att förstöra välfungerande familjer och placera deras barn i fosterhem för att få sin politiska vilja igenom är avskyvärt!

Tvångsomhändertaganden är överhuvudtaget en ytterst tveksam metod. Inte minst med tanke på hur mycket mer långsiktigt positiva resultat man får genom att istället stärka familjen med hjälp av stödpersoner i hemmet. Det bör alltså vara första åtgärd.

Visst kan det i vissa extrema fall finnas orsak för tvångsomhändertagande. Detta är dock inget som staten ska utöva på sitt folk för att få dem att agera politiskt korrekt. Jag känner stor lättnad över att jag idag lever i exil i Finland och över det ökande medvetandet bland svenska folket om den svenska statens redan alltför stora makt över sitt folk.

Låt oss ta lärdom av den svenska historiens ohyggliga misslyckanden: rasbilogin, tvångssterilieringarna, de vanvårdande barn- och fosterhemmen och alla grymheter mot oliktänkare såväl i Sverige som världen över.

Cina Wallén, vice ordf. Rohus

...så skriver Lotta Edholm och Ann-Katrin Åslund i en debattartikel i aftonbladet idag och på sina respektive bloggar.

Ofta när hemundervisning kritiseras så ligger fokus på föräldrar som "stänger sina barn ute från samhället" och man sätter likhetstecken mellan hemundervisning och religion och utanförskap. Man ger dessutom bilden av att kunskap bara kan inhämtas i skolan, en vanlig missuppfattning bland de som inte känner till hur hemundervisning fungerar.

Samma fokus har dagens debattartikel. Barn som hålls hemma av religiösa skäl. Man nämner inte hemundervisning i artikeln, kanske är det ett medvetet val att försöka tiga ihjäl en i Europa snabbt växande, i huvudsak sekulär, undervisningsform. Det nya i Edholm och Åslunds artikel är att de nu rakt ut uppmanar biträdande socialminister Maria Larsson att ändra socialtjänstlagen och göra hemundervisning till ett skäl att tvångsomhänderta barn från deras familjer.

Redan idag trakasseras välfungerande familjer med välmående och nöjda barn av socialtjänsten för att barnen hemundervisas istället för att gå i skolan. Flera familjer har lämnat Sverige för att kunna hemundervisa sina barn i länder där man erkänner att utbildning inte behöver innebära skoltvång, och att det är familjen som har ansvaret för sina barns utbildning.

Sedan nämner Edlund/Åslund det tragiska dubbelmordet i Sigtuna där en mamma mördade sina två barn, och man gör det till en fråga om att barnen inte var i skolan. Det är oseriöst och visar på debattörernas okunskap i frågan.

Att barn far illa är ett stort problem. Alla barn borde få växa upp med kärleksfulla föräldrar och en trygg barndom. Tyvärr är det inte alltid fallet och samhället har ett ansvar att hjälpa barn som far illa. Men många barn far illa också i skolan. De går och lägger sig med ont i magen för att de vet att de måste till skolan imorgon igen. Men jag har aldrig hört någon vilja förbjuda skolor på grund av det. Det är ett annat, mycket större problem. Och man löser inte det problemet genom att kriminalisera de familjer som väljer att undervisa sina barn hemma.

 

Läs debattartikeln i Aftonbladet här.

Lotta Edholm och Ann-Katrin Åslund har också kommenterat artikeln på sina respektive bloggar. Lotta Edholms blogg hittar du här och Ann-Katrin Åslunds blogg hittar du här.

Alfred Askeljung, ordförande CUF Stureplan, Benjamin Juhlin, språkrör Grön Ungdom i Stockholmsregionen, och Caspian Rehbinder, Ung Liberal, skriver på SvD Brännpunkt att hemundervisning måste vara tillåten. Självklart har de rätt. Det är uppfriskande att höra dessa unga politiker uttala sig i sann frihetsanda, och stå upp för människan före systemet med skolor och indoktrinering av den av staten godkända läroplanen.

Det är märkligt egentligen, att alla (eller de allra flesta) har uppfattningen i Sverige att alla barn måste gå igenom samma läroplan, helst på samma sätt. Även hemundervisare uttalar sig positivt om läroplanen. Ändå är den ett demokratiskt dokument, som har arbetats igenom av ett flertal elittänkare i Sverige. Den är självklart väldigt bra, generellt sett. Men alla barn är olika. Och vad framtiden kräver av barnen kan ingen elittänkare förutse, därför är det klokt att tillåta alternativa omvärldsanalyser och att underlätta för dem som vill pröva andra vägar.

Det är en stor maktfaktor för en stat att ha kontroll över alla dess unga. Det är en alldeles för stor frestelse att använda skolan för alla möjliga saker, och plötsligt tar staten och kommunen ansvaret från föräldrarna.

Även i Tyskland finns behovet av hemundervisning, men där är det så riskabelt att familjer som övertygats av hemundervisningens förträfflighet hellre emigrerar till andra länder, där de kan undervisa sina barn utan hot av socialtjänst och fantasisummor i viten, ja till och med fängelse. Vi har sett att flera familjer emigrerat från Sverige också. Det är verkligen pinsamt.

 

Jag hyser förhoppningen att Sverige vaknar upp från Björklunds batongpolitik, och sätter ner foten när det gäller undervisning på annat sätt. Barnens utbildning är föräldrarnas ansvar. Det är inte statens. Det är inte kommunens. Om vi abdikerar vårt föräldraansvar när det gäller barnens utbildning är det inte konstigt om vi slutar i ett totalitärt samhälle där endast elittänkare på högsta nivå får bestämma vad som är lovligt att tänka.

Rohus ger ett seminarium i under Almedalsveckan på Gotland i år. Det är första gången Rohus är aktiva under Almedalsveckan. Det är viktigt för Rohus att informera där media och politiska beslutsfattare samlas.

Torsdagen den 7 juli på Högskolan på Gotland, Cramérgatan 3 i Visby, sal E41, kl. 9.00-10.30 presenterar Rohus ordförande Jonas Himmelstrand den svenska hemundervisningssituationen mot bakgrund av den nya skollagen. Tillsammans med Rohus vice ordförande Cina Wallén kommer publiken att ha gott om tid för frågor och diskussion. Rohus seminarium berör långt mer än bara hemundervisning. Det handlar också om elementära mänskliga rättigheter i det moderna kunskapssamhället

Läs mer på Almedalsveckans hemsida: www.almedalsveckan.info/event/user-view/9538

Vi önskar alla intresserade varmt välkomna!

Denna vår har inneburit ett intensivt resande för mig. Sedan de första dagarna in februari till de första dagarna i juni har jag avverkat sju föredrag om svensk familjepolitik i sex länder: Italien, Ungern Kanada, Portugal, Irland och nu senast på FN i New York. Jag har omväxlande varit på uppdrag för Riksorganisationen Haro och för tankesmedjan Mireja.

Det internationella intresset för en kritisk syn på svensk familjepolitik med dess fokus på tidig förskola är stort. Men jag har även nämnt de facto förbudet mot hemundervisning - dessutom har jag mött många hemundervisade familjer och ungdomar. I Ottawa var uppdragsgivarens trainee hemundervisad och på föredraget kom ytterligare en ung hemundervisad kvinna. På Irland var en talarnas hemundervisade son med på seminariet. I enbart Vancouver fanns säkert fler hemundervisade familjer än i hela Sverige. Man slås av hur normalt hemundervisning är i de anglo-saxiska länderna.

Slutsatsen som växer fram ifrån alla möten i dessa sex länder är hur extrem den svenska familjepolitiken är. Överallt har jag mötts av den bestämda uppfattningen att det är föräldrarna som måste avgöra barnomsorg och skolgång, inte staten. De personer jag mött har förvånats över att det "liberala" Sverige har en sådan brist på valfrihet beträffande barnomsorg och skola. Även de som propagerat för den svenska modellen, backar när de hör om den psykiska ohälsan hos unga i Sverige, de dåliga skolresultaten, oordningen i klassrummen, sjukskrivningarna, det försämrade föräldraskapet och den sjunkande kvaliteten på svenska förskolor. Om inte det rika Sverige har råd med förskolor av hög kvalitet, vilket land har då råd, undrade en politiker.

Mediaintresset har varit stort, särskilt i Kanada och Irland. Kanadas National Post publicerade en debattartikel skriven av mig. Jag intervjuades i radio, och i Kanada även i nationell TV. En uppdragsgivare publicerade mitt föredrag på nätet.

Länkar till media och till flera av mina presentationer finns på Mirejas engelska hemsida www.mireja.org.

Jonas Himmelstrand