Utbildningsminister Jan Björklund levererade årets pedagogiska groda tillsammans med lagrådsremissen om nya skollagen häromdagen: ”Ingen av oss vill bli opererade av en obehörig läkare. Våra elever ska inte undervisas av obehöriga lärare.” Uttalandet visar på utbildningsministerns bristande pedagogiska kompetens vilket Expressen uttryckte väl på ledarplats med följande exempel:

”Om kirurgen och läraren bytte jobb en dag så skulle kirurgen kunna lyckas mycket bra bakom katedern medan läraren vore livsfarligt inkompetent i operationssalen.”

Expressen avslutar sin ledare med den svidande frågan vad utbildningsministern själv har för utbildning och konstaterar att han har officersexamen – en militär som högste ansvarig för svensk skola.

Den pedagogiska okunskapen hos utbildningsministern sträcker sig längre än så. Trots ihärdiga påpekanden och ett officiellt remissvar har utbildningsdepartementet inte läst på fakta om hemundervisning. I lagrådsremissen upprepas det irrelevanta argumentet att hemundervisning av filosofiska och religiösa skäl inte behövs eftersom skolan är allsidig och objektiv. Det är ett klockrent ”goddag yxskaft”. Svenska hemundervisare ifrågasätter inte läroplanen eller allsidigheten hos skolan. De väljer en annan pedagogisk filosofi, i likhet med majoriteten av hemundervisare världen över. De har dessutom den pedagogiska forskningen på sin sida. De vet att skolans ålderssegregerade grupper inte är någon idealisk grogrund för social träning. De vet att den individualiserade undervisningen och den nära relationen i hemundervisning till det egna barnet, kan åstadkomma resultat fullt jämförbara med vad en kompetent högskoleutbildad lärare kan åstadkomma i en skolklass på 20–30 barn. Därmed inte sagt att alla föräldrar kan undervisa en skolklass, men det var inte det frågan gällde.

Varför vill då Jan Björklund riskera att få kritik av FN:s Special Rapporteur on the Rights of Education genom att i praktiken förbjuda hemundervisning i den nya skollagen? Enligt vad som nått mitt öra från flera källor verkar det hela handla om en närmast fanatisk skräck hos utbildningsministern för religiös påverkan. Det liknar närmast McCarthy-erans kommunistskräck i USA på 1950-talet. Men medan det säkert fanns åtskilliga kommunister i USA på 1950-talet, så finns knappt några svenska hemundervisare alls som vill rata läroplan till förmån för en religiös agenda, om det idag ens finns någon. Trots intensiv kontakt med många svenska hemundervisare under flera års tid har jag inte mött en enda familj som drivs av sådana skäl. Svenska hemundervisade barn får undervisning helt i linje med läroplanen, men med modern hemundervisningspedagogik. De är dessutom utsatta för insyn från en skola. Svenska hemundervisare representerar ett synnerligen brett spektra av olika filosofier, livsstilar och politisk uppfattning. De som förenar är en stark självupplevd övertygelse att hemundervisningspedagogiken är den idealiska för det egna barnet, den egna familjen och livssituationen – något som de finner starkt stöd för i forskningen och i de internationella erfarenheterna.

Därmed får Jan Björklund även i hemundervisningsfrågan sägas representera okunskap och pedagogisk populism, precis som i hans pedagogiska groda om kirurgen och läraren. Dessutom finns det ännu fler aspekter av den nya skollagen som är problematiska, men dessa finns det inte plats för här. Det är en tragedi för Sverige att inget av de politiska blocken verkar förstå vad skolans problematik bottnar i. Må nästa utbildningsminister vara en modern utvecklingspsykolog eller en pedagog med bred erfarenhet av olika sätt att lära. Jag har namnen ifall något politiskt block vill ringa.

Jonas Himmelstrand
018-152617 

Barn behöver sina föräldrar som life-coach, för att bli trygga, men det är svårt att få tiden att räcka till. Barn behöver en grundmurad relation med en vuxen för att kunna finna sin identitet, och utveckla sin personlighet på ett naturligt sätt.

Föräldraskapet värderas inte tillräckligt. Föräldrar ses som någon slags servicepersonal till skolsystemet, vilka ska se till att tillhandahålla barn, som är utvilade, mätta, pålästa och intresserade, till skolan.

Jag är övertygad om att väldigt många av samhällsproblemen idag, beror just på att tiden har krympt, för barn och föräldrar att vara tillsammans. Detta har gått successivt, och kanske omärkligt. Vi har prioriterat andra saker, och behöver nu vakna upp och se att alltför många barn mår alltför dåligt.

Regeringen ser inte detta samband, utan vill nu lagstifta om ännu strängare närvaro i skolan och ”hårdare tag”. Man vill sätta stopp för, att föräldrar har möjlighet att ta ansvar för sina barns skolutbildning, s.k. hemundervisning, genom att kräva ”synnerliga skäl”. Det ska även bli svårare att få ledigt från skolan för att t.ex. resa med familjen. Det är idag oerhört många barn som lider i skolsituationen, utav mobbning, och diverse trakasserier. Politikerna pratar om ”rätt till skola”, precis som om skolan inte hade några problem. Många barn och ungdomar upplever den ”rätt” till skolgång och social gemenskap, som politikerna pratar om, snarare som ett fängelse och en plåga. En väldigt stor andel barn idag har ångest för att gå till skolan.

Regeringens nya skollagsförslag sänder ut väldigt allvarliga signaler till alla landets föräldrar. Föräldrar får helt enkelt inte bedöma vad som är bra för deras barn. Detta lägger sordin på relationen.

Sverige håller på att sälja ut den oerhörda kraft som föräldrars ansvarstagande angående sina barn utgör. Det är katastrof. Vi har inte råd att undvara den. Det är den kraften ett samhälle vilar på. Man kan inte ersätta föräldraskapet med fördubblat antal skolsköterskor och kuratorer. Föräldraskapet går inte att ersätta överhuvudtaget. Det kommer bara att kosta ofantliga miljarder.

Lösningen är inte att ännu mer dra barn från sina föräldrar, utan att stötta barn och föräldrar, att få all tid de kan få tillsammans.

LÖSNINGEN ÄR INTE FÖRBUD UTAN VALFRIHET!

Caroline Olsson, förälder

... upptäcker ganska snart samma saker, oberoende av varandra:

• Det vore rättsvidrigt att lagstifta bort möjligheten att hemundervisa på grund av några enstaka som påstås "missbruka" undervisningsformen. Och är helt felaktig "logik".
• Att lagstifta bort hemundervisning vore att härma hemska lagar från Tysklands 1938, och bryta mot människorättskonventionerna.
• Att en liberal regering försöker lagstifta bort hemundervisning är obegripligt.
• Behovet av att föräldrar ska ha möjlighet att hemundervisa sina egna barn är lika stort idag som efter eventuell lagstiftning som försöker eliminera möjligheten.
• Att hemundervisning av pedagogiskt/pedagogiska skäl fungerar så väl är en självklarhet.